Trodde aldrig det skulle vara sååå sjuukt jobbigt att simma i en klass 3 fors, mjölksyran kommer direkt och kallsuparna avlöser varandra i det iskalla vattnet!! Har fått en helt annan syn på -och respekt för forsande vatten, och det är verkligen sjukt intressant att kunna läsa av vattnet och förstå sig på forsen och dess formationer och konsekvenser. Skulle ljuga om jag inte sa att det varit tuffa dagar. Det har ställts väldigt höga krav på oss, men det är ett måste om man ska syssla med detta. Och det tycker jag är skitbra! Vår lärare Dennis Franzen vet verkligen vad han sysslar med och har en enorm kunskap och erfarenhet inom detta område. Man måste verkligen kunna behärska forsen då det är väldigt farligt med detta vackra men enormt kraftfulla naturfenomen. Kan säga att vi verkligen fått känna på dess krafter denna vecka. Är så glad jag började på Älvdalens Utbildningscenter, och Fjäll -och Äventyrsledarutbildningen, vilken grym jäkla utbildning! Skönaste lärarna, grymt kompetenta och har stor erfarenhet i diverse områden, och så har vi galet kul schema ....och så har vi Sveriges vackraste lektionssalar, eller vad säger ni om att ha tenta med denna utsikt?

 Livet är fanimej helt underbart!

Fler renar än människor här uppe ;)

 

Nu vecka 16 och 17 har vi, Fjäll och Äventyrsledarna från ÄUC tillbringat i Jotunheimen i sagolika Norge.

Det är en gudomlig plats. Men det kan också vara ett helvete. Vädret kan växla från strålande sol och blå himmel till total snöstorm på nolltid. (Precis som överallt i denna förbaskade internetvärld) så kan bilderna kan ge ett falskt sken av en lätt och solig tid för oss i Norge, men sanningen är den att kameran åkte bara fram de få tillfällen vädret tillät. 90% av tiden hade vi snöblandat regn, hård vind på upp till 20 m/s, avbrutna toppturförsök pga storm, pulkor som gick sönder i de branta backarna, rejäla vurpor då vi rullade som käglor nedför backarna, smärtande skavsår, sträckta fotleder, tältstänger som bröts av och skar genom tältduken i den hårda vinden, sockersnö, genomblöta kläder och enorma stigningar där vi skulle skida upp 340 höjdmeter med de tunga pulkorna och stora ryggsäckar samtidigt som snö och vind piskade oss. Ibland kunde det ta 2 timmar att ta sig fram 1 km i den tuffa terrängen. Då fanns det inte en enda tanke på att orka plocka fram nån kamera ut någon vattentät bag, man hade fullt sjå att hålla sig upprätt och ta sig framåt. Det var hårda prövningar, men vi svetsades verkligen samman och som grupp fick lära oss att ta hand om och hjälpa varandra då vi alla hade våra svackor. Det var många gånger fick man bita ihop rejält för att hålla gnistan vid liv. Men oj vad man har lärt sig mycket om sig själv, sina styrkor och svagheter. Att genomblöt och iskall kunna kontrollera sig själv, inte bli apatisk, kunna bita ihop och fokusera på det som måste göras, tältet måste resas hur hårt det än blåser innan mörkret faller, snö måste smältas för att vi ska kunna laga mat och få vatten att dricka. Haha, det är fan riktigt tufft ibland. Ni som är ute på sånt här, ni VET och har upplevt själva att det inte alltid är en dans på rosor. Vi måste kunna torka våra blöta kläder fast man är långt ute på fjället och regnet piskar mot tältduken och samtidigt behålla svordomarna inom sig och inte låta dem gå ut över någon annan. Man får försöka skratta åt misären istället för att låta den ta över ens humör. Att kunna ta hand om sig själv och andra ute på fjället är livsviktigt om man vill vistas där ute. Man lever efter naturens spelregler och där kan vad som helst kan hända.

Men man kan ju säga såhär, det är som att åka Vasaloppet, vid målgången flämtar folk ur sig ett "aldrig mer", men direkt man hämtat andan så är det som att allt det jävliga suddats bort och man känner bara den enorma kicken man får av prestationen och så står man där vid startlinjen året därpå igen, lycklig och förväntansfull.

Life isn´t about to waiting for the storm to pass, it´s about learning to dance with the wind.

Vi besökte även Leirvassbu fjällstation, finns ingen bilväg hit vintertid, man får ta sig hit på skidor, hundspann, skoter eller med bandvagn helt enkelt. Det är här de spelade in filmen Fritt Vilt. Kan säga att det såg ju ut där inne exakt som i filmen, inte mycket som var omgjort. Vi gjorde även ett topptursförsök upp på Stehøe, samma fjäll ungdomarna i filmen gick upp på, dock fick vi avbryta försöket pga storm.

... om jag inte kommer tillbaka.

Nu är det dags att ut på långtur i norska fjällvärlden. Projekt Fjäll och Fjord. Den här veckan har det varit full planering för att förbereda de olika turerna vi kommer göra. Det kommer bli många mil på skidor och pulka och fina toppar att bestiga. Hoppas på mycket puder och stjärnklara nätter.  

Är hemma i mitt kära Dalarna nu, underbart att kunna jobba hemifrån och samtidigt få massa tid med familj och vänner här. Ia är här och vi jobbar ihop idag, roligare så, hon med sitt och jag med mitt och så kan man hjälpa varandra... eller låta nån annan fixa det.
"Vi facebookar inte våra problem, vi instagrammar dom istället." //  Ia

Förresten, har vi inte fantastiska brevbärare här uppe så säg ;)

 Tack tack tack för all enorm feedback på fejjan före, under och efter Fortet. Kul ni gillade det:) Tydligen var det över en miljon tittare, närmare bestämt 1 250 000 som såg programmet , vilket var ca 50% mer än i höstas. Helt okej va?Fast för oss var det ju så mycket mer än bara ett TV-program, en jättekul trip till Frankrike, köra roliga tävlingar och utmaningar, svett, bus och mycket skratt. 

Lite pics med glada gänget. 

Idag fyller min bästaste Ia 20 år! Älskar dig!!!

Jag säger bara; SE DEN! Den kommer börja visas på bio den 13 mars runtom i Sverige. Sjuuuukt bra film och bra skådisar. Men då är ju även jag en sån som ääääälskar Disney, magiska världar, äventyr och fantasy.

Vi fick en rejäl medalj att hänga runt halsen, fin va? Besök gärna Ola Skinnarmos hemsida: http://www.expeditionsresor.se/

 Missa inte det!