Från fjällen och vidare mot oändligheten..

2013-09-25 / 19:23:00
Det är nått magiskt med fjällen. Speciellt på hösten när allt glöder. Det är så vackert, så rofyllt, så mysigt. Mitt andra hem.Denna vecka spenderades i Grövelsjön, där vi hade hand om evenemanget "Vandringshelg med höstglöd", Vi erbjöd flera guidade turer ut på fjället dagligen, paddling, matlagning -och konst på fjället, föreläsningar, musikunderhållning mm. Det var riktigt skoj!


Men nu har jag lämnat fjällen för en liten jobb-turné neröver i Sverige innan det på lördag är dags för mig och Amanda att flyga till Malaga och ta oss vidare till El Chorro för att ge oss på El Camino Del Rey.

Är man skärpt och fokuserad på det man gör så borde det gå bra. Snart kommer vägen (om man ens kan kalla det väg) rustas upp, då kommer det nog krylla med turister där. Som med allt annat, försvinner då tjusningen med det. Så för att uppleva den ÄKTA Camino Del rey så passar vi på nu...
Så vi får väl se om detta blir det sista blogginlägget eller om fortsättning följer med nya äventyr...

Inget vågat - inget vunnet  ;)
/~ ANNA LUNDH

Marie Memorial Race 2013

2013-09-15 / 18:29:00
"Den 11:e juli 2003 försvann vansbro-äppelbos SHRA:s (Swedish Hot Rod Association - är en bilsportsorganisation för dragracing) skreterare, eldsjäl och solstråle, 27-åriga Marie Samuelsson. Två månader senare hittades hon, mördad av sin sambo. Han dömdes senare till livstids fängelse. Ensamma kvar blev parets två gemensamma flickor, då 3 och 5 år gamla.
Chocken lamslog SHRA och hela kommunen. Sorgen var bedövande. Nedläggning hotade klubben.Men i stället för att lösas upp beslöt klubben att vända det onda i något gott, att göra någonting bra efter den fruktansvärda tragedin.
 

För att hedra Maries minne och för att samtidigt hjälpa utsatta i samhället bestämde vi oss för att arrangera dragracingtävlingen "Marie Memorial Race". Gensvaret blev enormt!

 

Under de år som gått har Marie Memorial Race bidragit till att över 845.000 kr kunnat skänkas till välgörande ändamål.

 

Tävlingen Marie Memorial Race växer år för år, och SHRA fortsätter att uppmärksamma problemet med det oprovocerade våldet och att hjälpa utsatta i samhället." - Läs mer 



 

Pappa och jag påväg till Dala-Järna. 

Det är nu tio år sedan den unga Marie mördades, men minnet av henne lever vidare.

Det är en väldigt speciell känsla i luften när motorerna ryter igång på flygfältet i Dala-Järna för att hedra minnet av den unga flickan samt göra upp vem som har mest power under huven.
För några år sedan var jag själv med och tävlade i bracket klassen med Peva racing men i år var jag där för att köra lite uppvisning/ kändisrace tillsammans med lokala hjältar som tex X-games stjärnan Daniel Bodin, komunalrådet Per-Anders Westhed, motocross- och enduromästaren Mats Nilsson, rallystjärnan Hasse Gustavsson, konstflygaren Anders Olsson, Järna-Elvis Hasse Ström och SHRA:s ordförande Sofi Stam.
Alltså ni måste förstå, när man sitter där i bilen, händerna på ratten, ögonen stirrar spänt på granen, foten redo på gaspedalen, hela kroppen fokuserad. Gult-grönt.... och du är redan iväg och trampar gasen så hårt att det känns som du skulle kunna trampa foten genom underredet. Den känslan, när resten av världen försvinner, är så sjukt underbar. Nu körde vi hybridbilar som inte riktigt gick lika fort som de andra, men skitkul ändå. Jag saknar dragracing. Jag vill börja igen! Jag vill, jag vill! Och jag vill köra en värstingbil. 

Jag och sötaste Sofi Stam. Jäklars, fröken ordförande körde ifrån mig!! Riktigt krut i den bruden! 
Silverplatsen gick till komunalrådet (och numera även dragracing-kung) Per-Anders Westhed och vann gjorde rallystjärnan Hasse Gustavsson. Här står vi tillsammans med vår fantastiske samordnare Bernt Samuelsson. Happ, kan ju inte skylla på att det var flera år sen jag senast tävlade, de andra hade inte heller kört på många år, de flesta inte alls. Haha. jag fick spö detta race helt enkelt. 
Men man kan ju inte säga att man inte blev sugen på att köra mer. -Bernt, du väckte racing-anna igen! Så nästa år är det kanske dags att ta upp det igen. 

Resten av tiden hängde vi mest med våra polare på Sun City Racing.
Swedol-Anders och pappa, bff. 
Pappa längtar såååå efter att få en ny pall lastad med swedolkataloger ( ---> Minns ni? <---)
Och såhär såg det ut när Rogga körde.  

...och såhär såg det också ut.

...vilket ledde till motormek natten lång. 
Och medan vi ändå snackar Rogga, så kan nu ju få ta del av denna klassiker också:

Gillar personer som vågar satsa lite :)

En sån här skulle man ha att åka runt i på fjället. 
På eftermiddagen hölls tyst minut för Marie. Alla motorer tystnade, hela publiken knäpptyst. Det var väldigt starkt ögonblick. Utan något som helst samband med den tysta minuten, så började plötsligt kyrk-klockorna att slå. Då var nog många som inte kunde hålla tårarna borta. 
Detta är en väldigt speciell tävling med sin historik och syfte som jag verkligen hoppas kan leva vidare. Så för att hjälpa till med det så kan man antingen ställa upp som tävlande på racingen eller bara komma som publik, eller så kan man skänka en slant till Marie Samuelssons minnesfond

 
Nästa år hoppas jag på att stå redo när granen tänds.


Tack SHRA, Marie Memorial, Bernt mf för ännu ett minnesvärt Marie Memorial. 

/~ ANNA LUNDH

Lugna vatten har aldrig skapat en skicklig sjöman.

2013-09-13 / 23:00:00
Kanot-tur ....i forsen.

Hur är det bästa sättet i världen att lära sig något? - Testa. 
Och om det inte går som man tänkt sig? - Lös situationen.
Och om det inte går att lösa situationen? - Ta i hårdare. 
Packa packa båtar. 
Gänget!
 
Kajak och raftingbåt är en sak i fors.. men kanot.
Så kan det gå när man ska hjälpa andra. 
En wrappad kanot är inte det lättaste att få loss i en fors. Kan ni gissa på ett ungefär med vilken kraft vattnet trycker på båten mot stenen? Det fick vi känna på nu.
Vi löste dock problemet utan räddningstjänstens hjälp. Men de var snälla som kom och kollade hur det gick för oss och erbjöd hjälp. Men stolta som vi var så ville vi lösa vårat eget orsakade problem. Krävdes bara extra 3-4 timmars slit på kvällen efter skoldagens slut. Med ett 6:1 spel och 5 pers som drog innifrån land lyckades vi tillslut rubba båten. Det blir alltså ungefär över 2 ton i kraft(!) Man ska alltså iiiiinte underskatta vattnets styrka. Måste säga - vilken jääääkla tur ingen hamna mellan båten och stenen. Hade nog blivit lite pannkaka där. Men allt gick bra, ingen skadad förutom kanoten. Vilken klen jäkel! Men nu ännu en lärdom rikare. 
(..det där leendet var enbart för att vi äntligen fått upp båtjävlen ur vattnet och fick åka hem)

Sjukt slitna kom vi slutligen till skolan och fick börja packa upp grejer (kul fredagskväll). Men nu blir det snabbt i säng så man orkar med Marie Memorial Race imorgon. 
 

Lugna vatten har aldrig skapat en skicklig sjöman.
 
 
/~ ANNA LUNDH

When the unknown becomes your sanctuary

2013-09-08 / 19:31:19

 
But if you close your eyes, 
Does it almost feel like
Nothing changed at all?
And if you close your eyes, 
Does it almost feel like
You've been here before?

/~ ANNA LUNDH

Landar lite

2013-09-07 / 22:39:00
Hemma i Dalarna igen. Packar ur bilen som varit min garderob denna sommar ...för att egentligen packa in allt igen inför mini-flytten upp till Älvdalen. Kommer verkligen bli en mysig höst uppe i Brunnsberg! Ska allt passa på att bli hälsosam, träna och komma i form igen. Har fuskat som fan i sommar, haft så mycket annat för mig hela tiden^^  
 
Sov ut idag, i mitt gamla flickrum, verkligen sov ut. Sen tog jag fram saxen och klippte av sommarens kluvna toppar, körde hårinpackning, skrubb och hela kittet. Blev människa igen, en jätteblek sådan. Fasen, jag som trodde jag var solbränd och inte bara skitig! Aja:) Sedan blev det en kaffe på stan med en polare som var på snabbvisit i Mora för att dömma hockey under Tv-pucken. Träffa honom på Kebnekaise i somras. Riktigt kul att ses igen Ludde!

Ja, och nu ikväll har jag grillat med familjen, busat med vovven och syskonbarnen och tagit en bailys med farmor. Tyckte det var så fint när ena kören körde sin låt på teckenspråk på körslaget på TV idag. Tänk om dom visste vad det betydde för somliga. Ja, dom fick ju flest röster också, så det visade väl lite iaf. 

"Men moster!!! Du har ju hål i byxan! Piinsamt juu!!"
Mmhm, jaha, nähä.. kanske dags att se över garderoben snart. Kanske inte riktigt funnits med på prioriteringslistan senaste månaderna. Finns ju nål och tråd för den händige som inte har tid att springa i affärer. 

Men nu är det iallafall dags att skruva ner volymen och släcka lampan för ikväll. Godnatt kära vänner.

/~ ANNA LUNDH