Kebnekaise, Halti och Nordnorge.

2013-07-16 / 06:44:00
För två veckor sen drog jag från Dalarna för att ut på lite roadtrip norrut. Drog iväg själv, riktigt nice! Man har ingen att anpassa sig efter, bara göra exakt vad man vill, när man vill, stanna när man vill och hur länge man vill, sova när man vill...  Skön frihetskänsla. Hade eg bara ett planerat längre stopp - Kebnekaise, Sveriges högsta berg. Sen bara små egna mål såsom Halti (Finlands högsta berg), Treriksröset, Balsfjord mm. 
Första natten sov jag i Piteå alldeles vid havet, hade med tält men tyckte det var lika bekvämt att sova i bilen. Hade byggt om den lite så hade fixat till en fin "säng" där inne ^^ 
Drog vidare upp mot Luleå, Boden, Jokkmokk och Gällivare stannade lite här och var och besökte samemuseum, fjällbotaniska trädgården och andra turistgrejer. Träffa många trevliga människor - och renar. 
Andra natten sov jag i Kiruna, dagen därpå hämtade jag upp ett gäng sköna människor på flygplatsen som kom tillsammans med min klasskompis Niklas Lautakoski som driver Lautakoski äventyr. Det var dags för oss (han, jag, Amanda och Kim) att köra gudade turer uppför Kebnekaise och hålla i aktiviteter för våra gäster. Första gänget var kompisar till Nicklas som skulle vara med på första turen upp för Keb, så vi hann bli lite varma i kläderna innan de andra gästerna kom. 

KEBNEKAISE
Vi startade i Nikkaluokta och vandrade två mil med full packning till Kebnekaise fjällstation där vi slog upp våra tält som skulle bli vårt hem de närmaste 8 dagarna.  
Mellan Nikkaluokta och Kebnekaise kan man ta sig ett stopp och få sig i en renburgare på Lap Dånalds, haha. Riktigt gott! 
Vi kom fram ganska sent till fjällstationen och var ganska så trötta när vi slog läger. Men det hindrade inte oss från att pigga och glada stå uppställda dagen därpå för att bestiga Kebnekaise, Sveriges högsta berg. 2 104 m.ö.h. 
Efter många timmars vandring uppför så nådde vi äntligen toppen. Alla i gruppen grejja det galant och det var riktigt skön känsla att stå där uppe på toppen. Mäktigt! 
Det tog oss ca 12 timmar upp och ner. Kändes i kroppen efteråt kan jag lova, i fötterna om inte annat. Haha. Men så värt!

Följande dagar körde vi lite firning och vandrade i Tarfaladalen upp till Tarfalasjön och besökte forskningsstationen där dom just nu undersöker hur flygkraschen påverkat glaciären och vattnet i forsarna... och så fick oss en kaffekopp i fjällstugan innan vi traska tillbaka.
Efter ett gäng sköna dagar då man lärt känna helt fantastiska människor så var det dags att bege sig tillbaka till Nikkaluokta med första gruppen. Vi slog läger halvvägs och hade sjukt mysig kväll...
... tills jag stukade foten när vi körde en bollek! Hörde hur det knakade sönder i foten och det gjorde så satans ont! Så blev förband, kylning i bäcken och högläge resten av kvällen. Men inte ska man behöva ligga ensam och ha ont, nejdå det är bara att trycka in så mkt folk man kan i ett tvåmannatält och fortsätta underhållningen.. hahahha... 
Dagen därpå fortsatte Nicklas själv med gänget till Nikkaluokta och jag och Amanda stannade kvar på plats så min fot fick vila och läka. Vi sov bort typ hela dan, hahah. Förutom när vi låg och spela in galna videosnuttar. Men dom får stanna på kameran..... hahahha. Sen på kvällen gjorde vi en god buffe på stormköket av de få ingredienserna vi hade. Ni vet väl att om man inte har mjöl så kan man faktiskt göra bröd på bara havregryn och vatten ;D Riktigt smaskigt! 
När man har tråkigt efter ett dygn liggande i ett tält stirrande upp i taket med foten i högläge så kan man ju alltid spela in en och annan videodagbok... 
En liten nyfiken räv kom på besök. Hon verkade vara rätt van vid människor då hon höll sig så nära oss hela tiden. Jättesöt!  
Sen var det bara att traska tillbaka till fjällstationen och ta emot Nicklas när han kom med det nya gänget med gäster han hämtat vid flygplatsen. Ännu ett gäng härliga personer som vi tog upp på Kebnekaise, klättrade med och gick på en fin tur till en grotta. Nu hade min fot blivit mycket bättre och det gick bra att gå på den. Andra Keb-turen var vi ute i 13 timmar tror jag. 
De 8 dagarna på Kebnekaise då vi guida grupper gick väldigt fort. Har haft fruktansvärt kul där, det är otroligt vacker natur och mäktig utsikt när man tar sig upp på högre höjder..
När det var bytesdag och en ny grupp var påväg in så var det dags för mig att fortsätta min resa. De andra stannade kvar och guidade ytterligare en grupp. Blev sugen att ändra mina planer och stanna jag också, men jag hade en annan sak som också lockade på mig...

Så nu var det bara jag och pärlan igen, ensam fortsatte jag min roadtrip norrut. Badade i Torne träsk, man måste ju vara ren och fin när man är på roadtrip;) Körde förbi Abisko och upp mot Riksgränsen och vidare in i Norge. 
Besökte Narvik och körde kusten upp. Gudomligt vackert med alla höga fjäll och djupa fjordar. Den här utsikten vaknade jag upp till en dag. Balsfjord, platsen som morfar kommer ifrån. Kan säga att jag fällde en tår här. Minns när vi var här när jag var liten. Gu vad jag saknar morfar, men kändes ändå som han var med mig där i Balsfjord. 
For vidare uppöver... man blir aldrig mätt på allt ögonen suger in. Älskar verkligen Nordnorge! 

HALTI
Efter otroligt mycket letande fick jag äntligen tag på en karta i 1:50 000 över det område jag siktat in mig på. Jag hade bestämt mig för att bestiga Halti, Finlands högsta berg.  Eller Halde fjäll som man säger i Sverige. 
Hade gjort en hel del research innan och försökt få tag på någon som varit där, men det var svårt. Enda rekommenderade vägen att ta sig till Halti var via Kilpisjärvi och vandra Nordkalottleden ca 50 km för att ta sig till fjället. Men det hade jag inte riktigt tid med så jag grävde djupare i ämnet och hittade tillslut en man som gått från norska sidan för ca 7 år sen. Han berättade om att det fanns en dålig grusväg från Kåfjorddalen till sjön Guolasjärvi och därefter var det ca 6 km rätt "into the wild" till Halti. Denna väg var mycket kortare men även svårare då det inte fanns någon som helst stig eller markering att följa och det var svårt att hitta rätt. Det krävdes att man var erfaren i fjällen med karta och kompass och läsa terräng. "Men det är väl jag vid det här laget" tänkte jag och brumma in på grusvägen i Kåfjorden. 
Vi kan ju säga såhär... grusvägen.. det var nog den jävligaste väg jag någonsin kört på! Är sjukt impad att min Audi tog sig fram alls, men jag hade minsann hjärtat i halsgropen många gånger. Jag fick köra i 10-15 km/h hela vägen, det var branter med tvära svängar med stup på ena sidan, inget vägräcke och på många ställen var vägen bortspolad. Det vore omöjligt att få ett möte på den smala vägen för man skulle aldrig kunna tänka sig att backa eller köra åt sidan, för vilken bil hade vågat köra närmast stupet? Överallt var det får, så fick dra i handbromsen många gånger och gå ur och bokstavligen putta dom bort från vägen sen skynda sig in och fortsätta köra innan de gick och la sig på vägen igen. 
Efter en timme av svordommar blandat med skratt och hjärtsvikt var jag framme vid sjön. Mötte där ett par som hade försökt sig på att bestiga Halti men som hade fått vända om för de tyckte det var för svår terräng att ta sig fram i. Träffade även en man från Estland som var där med sin 9 åriga son som tänkte ge sig på Halti. Vi beslöt oss för att ta sällskap. Packade toppturssäcken, käkade lite och så begav vi oss in i den steniga terrängen. 
Myggen var ganska sugna om man säger så... 
Stenar, stenar, stenar, stenar, stenar ,stenar och ännu fler stenar... 
Vi hade riktigt roligt längs vägen. Jag och 9 åringen gjorde hela turen till ett dataspel (han älskade dataspel och var rätt duktig på engelska) Så vi lekte att han var Super Mario, jag var prinsessan och pappan var Luigi. Vi gick hårt in i våra roller och efter vi dödat några drakar och samlat energi (choklad) så tog vi oss slutligen till toppen efter 4 timmar. Det var faktiskt ganska svårorienterat då det var så sjukt mkt toppar och allt såg lika ut. Men sån sjuk lycka när man såg toppen! 
Träffade även ett gäng trevliga finnar på toppen. Fast dom hade gått från finska sidan och följt Nordkalottleden. 
Och vi skrev in oss i gästboken på toppen :) 
Fast den där gästboken byter dom ju ut när den blir full så jag skrev även in mitt namn inne i brevlådan. Så om någon av er är där efter mig så får ni tänka på mig när ni ser det ;) 
Wooohooo!!! Nu är både Finland´s och Sveriges högsta berg avbockade! 
 Sen gjorde vi Super Mario soundet på toppen - när man klarar en bana och besegrat bossen. Men jag fick bassning för att jag jag lät fel hela tiden.. aja ni kan låtsas iaf..hahah.. 
Ner för Halti tog det ca 3 timmar. Vi var nere vid bilarna ungefär vid midnatt men det kändes som det bara var eftermiddag tack vare den fantastiska midnattssolen.
Sen var det bara att köra bilen tillbaka på den superdåliga vägen. Körde direkt efter vi kommit ner eftersom molnen talade för att det ev skulle bli regn och då hade det blivit omöjligt att köra på skitvägen och man kanske hade fått tältat kvar vid sjön tills det torkat upp igen. 
 
Fortsatte norrut längs fjordparadiset med sikte på Nordkapp, men bilen vägrade åka längre norrut. Så sjukt för den hackade bara när jag körde norrut, så jag vände och åkte tillbaka söderut och då den gick hur bra som helst, så vände om igen och försökte åka norrut men den fortsatte hacka då. Så det var väl någon som inte tyckte jag skulle fortsätta längre norrut. Istället tog jag sikte mot Kilpisjärvi och Treriksröset. Den kvällen hängde jag med Sveriges nordligaste man, de ni! Han bodde så långt upp i Sverige man kunde. Riktigt trevlig kväll!  
Dagen därpå begav jag mig mot Treriksröset. Tog båten ut. Träffade många härliga människor jag tog sällskap med. Det är lite tjusning med att vara ute ensam, man blir så mycket socialare och mer sällskapssjuk direkt man ser någon, så man lär känna så otroligt mycket människor som kommer överallt ifrån. 
Treriksröset. Här står jag bokstavligen i både Norge, Finland och Sverige samtidigt. 
Sen var det dags att börja rulla hem mot Dalarna igen. Min vän hade en spelning dagen därpå som jag inte ville missa. Hade dock bara 140 mil framför mig. Haha. 

Självklart började bilen rasa samman. Så var bara att upp med varningstriangel och varningsblinkers och åla under bilen och försöka få saker och ting på plats igen. Och nöden sägs vara uppfinningarnas rikedom, så lyckades laga allt med ståltråd och silvertejp. 
Måste varit nå fel på kartan, för det här var ju inte Dalarna. Men tyckte jag kände igen namnet på nått konstigt vis...
Så det var bara att rulla vidare söderut och hem. Home sweet home. Underbart att träffa familjen igen. Hann precis kliva in i kyrkan så jag hann se min kompis uppträda. "Moster du luktar konstigt" sa min systerdotter när jag satte henne i mitt knä på kyrkbänken iklädd mina fjällkläder. Ja, det var nog på tiden att hem och fräscha upp sig lite nu. 

 
Vilken underbar trip det varit. Jag längtar redan ut igen, och det har inte ens gått en dag hemma än. Fjällen i mitt hjärta. Magiskt. Hit ska jag återvända, men först har jag lite andra grejer att avklara...
 
/~ ANNA LUNDH