♥ Heart of Norway ♥

2013-04-24 / 23:42:00
 
Nu vecka 16 och 17 har vi, Fjäll och Äventyrsledarna från ÄUC tillbringat i Jotunheimen i sagolika Norge.
Det är en gudomlig plats. Men det kan också vara ett helvete. Vädret kan växla från strålande sol och blå himmel till total snöstorm på nolltid. (Precis som överallt i denna förbaskade internetvärld) så kan bilderna kan ge ett falskt sken av en lätt och solig tid för oss i Norge, men sanningen är den att kameran åkte bara fram de få tillfällen vädret tillät. 90% av tiden hade vi snöblandat regn, hård vind på upp till 20 m/s, avbrutna toppturförsök pga storm, pulkor som gick sönder i de branta backarna, rejäla vurpor då vi rullade som käglor nedför backarna, smärtande skavsår, sträckta fotleder, tältstänger som bröts av och skar genom tältduken i den hårda vinden, sockersnö, genomblöta kläder och enorma stigningar där vi skulle skida upp 340 höjdmeter med de tunga pulkorna och stora ryggsäckar samtidigt som snö och vind piskade oss. Ibland kunde det ta 2 timmar att ta sig fram 1 km i den tuffa terrängen. Då fanns det inte en enda tanke på att orka plocka fram nån kamera ut någon vattentät bag, man hade fullt sjå att hålla sig upprätt och ta sig framåt. Det var hårda prövningar, men vi svetsades verkligen samman och som grupp fick lära oss att ta hand om och hjälpa varandra då vi alla hade våra svackor. Det var många gånger fick man bita ihop rejält för att hålla gnistan vid liv. Men oj vad man har lärt sig mycket om sig själv, sina styrkor och svagheter. Att genomblöt och iskall kunna kontrollera sig själv, inte bli apatisk, kunna bita ihop och fokusera på det som måste göras, tältet måste resas hur hårt det än blåser innan mörkret faller, snö måste smältas för att vi ska kunna laga mat och få vatten att dricka. Haha, det är fan riktigt tufft ibland. Ni som är ute på sånt här, ni VET och har upplevt själva att det inte alltid är en dans på rosor. Vi måste kunna torka våra blöta kläder fast man är långt ute på fjället och regnet piskar mot tältduken och samtidigt behålla svordomarna inom sig och inte låta dem gå ut över någon annan. Man får försöka skratta åt misären istället för att låta den ta över ens humör. Att kunna ta hand om sig själv och andra ute på fjället är livsviktigt om man vill vistas där ute. Man lever efter naturens spelregler och där kan vad som helst kan hända.

Men man kan ju säga såhär, det är som att åka Vasaloppet, vid målgången flämtar folk ur sig ett "aldrig mer", men direkt man hämtat andan så är det som att allt det jävliga suddats bort och man känner bara den enorma kicken man får av prestationen och så står man där vid startlinjen året därpå igen, lycklig och förväntansfull.

Life isn´t about to waiting for the storm to pass, it´s about learning to dance with the wind.

Vi besökte även Leirvassbu fjällstation, finns ingen bilväg hit vintertid, man får ta sig hit på skidor, hundspann, skoter eller med bandvagn helt enkelt. Det är här de spelade in filmen Fritt Vilt. Kan säga att det såg ju ut där inne exakt som i filmen, inte mycket som var omgjort. Vi gjorde även ett topptursförsök upp på Stehøe, samma fjäll ungdomarna i filmen gick upp på, dock fick vi avbryta försöket pga storm.
 
Skrev såklart i gästboken och plinga lite i det kända vindspelet......!
Måste faktiskt erkänna att det var asläskigt att gå ensam genom den långa mörka korridoren, kändes som en dörr skulle öppnas när som helst och nått hemskt skulle hända. Snacka om att leva sig in i en film, haha. Vet jag är lite töntig, men älskar sånt här!

Vi skidade även till Olavsbu fjällstuga, 12 km från Leirvassbu. Obemannad, bara att kliva in i och övernatta i om man vill eller köpa mer färdkost. Dessa stugor står mitt ute bland de massiva fjällen långt från närmaste bilväg. Tack vara DNT - Den norska Turistföreningen  finns ett väl utbyggt nät av leder och fjällstugor man kan nyttja i den norska fjällvärlden. Som medlem får man nyckel och tillgång till 480 hytter och rabatt på boende. Ett starkt tips för den som vill ut och tura i Norge.
Efter den långa färden i Jotunheimen var det dags att bege sig hem till Dalarna igen. Det var efter ett avbrutet topptursförsök på Loftet som vi fick snabbt riva lägret, packa ihop tälten och kasta oss i bilarna och ha lavinspadarna i beredskap för att skotta fram vägen. Hade vi stannat längre hade vi kunnat blivit insnöade säkert några dagar till innan någon plogbil dök upp. Mängder med snö hade drivit ut på riksvägen och gjorde den omöjlig att ta sig fram på.
 Efter vi skottat metervis med snö vände plötsligt turen och en traktor kom förbi! Vilken hjälte!
Redan i bilen hem började suget efter fjällen komma. Älskar Norge! älskar Jotunheimen. Precis som på vägen upp så stannade vi till i vackra Lom och åt lite. .
Tror jag ska ta och skaffa mig en norrman och bosätta mig i nån vacker by mitt bland norska fjällen. Vilken sagolik värld man skulle bo i :)

Tack kära Jotunheimen för denna gång, ses snart igen.
/~ ANNA LUNDH
Kommentarer!
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: