Lite julpyssel...

2010-11-30 / 23:00:23
Måste ta och designa om min blogg nån dag.. ser lite väl afrikansk ut va:)
Idag har vi iallafall börjat flytta in julen lite smått i vårt lilla näste i storstan:)
Det här söta pepparkakshuset byggde jag och Leo idag :D de var lättare sagt än gjort kan jag erkänna.. jisses vad köket såg ut efteråt :) Men resultatet blev snyggt, inte sant?:)
Och så har jag hängt upp några apelsiner med nejlikor för att den rätta juldoften ska sprida sig i lägenheten:)
Mamma skickade med mig elljustakar när jag åkte hemifrån igår:) såå fiiiint det blev i alla rum! Förresten så sprutar de snö förfullt i backen utanför.. Snacka om man blir sugen att åka bräda!
Ska även jaga rätt på en julgran nu i dagarna. Även om jag ska fira jul hemma i Dalarna så är det ju sååå mysigt nu tiden innan jul att verkligen gå all in och suga i sig julstämningen även om man befinner sig här...
Ikväll fuskade vi med träningen och stanna hemma. Ann-Chi kom förbi en sväng :) och när hon gått tappa vi upp ett skumbad och tände ljus! Guu så mysigt det var :) 

Här är förresten några bilder från helgen när jag var hemma i Gesundum:)

Ne, nu ska jag och Leo kolla på film! Sov gott min fina familj och vänner <3
Var rädda om dom ni tycker om, och låt dom få veta hur mycket de betyder för dig <3

/~ ANNA LUNDH

Brrrrr!!

2010-11-28 / 20:48:34

Första advent. Det är ju iiiiskallt ute! Kul det är massa snö iaf :) Jag åkte hem till Dalarna i helgen. Lämnade Leo i Sthlm. Riktigt mysigt att komma hem! Var lite konstigt dock för Stefan och jag har visst bytt rum nu (!) .. Han har flyttat in i mitt stora rum och jag får hans lilla. Lite mer praktiskt faktiskt eftersom jag inte bor hemma. Men jag går fel typ hela tiden.. så det är lite sulligt än. Men vi vänjer nog oss snart :) 

Igår vart det iaf mys-middag när jag kom hem. Mamma, Pappa, Steff, Stina och Emilia. Sen kom farmor, Jan-Erik, Arne och Evabritt med smörgåstårta. En "afrikan-smörgåstårta" kalla dom den. Sen kom även Roggan en sväng:) Fullt hus hela kvällen kan man säga. 

Och nu idag har jag, Stina, Steff och Emilia varit på Gesundaberget. Jag och Stina åkte bärda.. dock bara några åk för jag höll på frysa ihjäl... så vi åkte lite madrass med Stefan och Emilia istället :)

Tog faktiskt lite bilder idag, men har min minneskortläsare i Sthlm. Kanske visar bilderna sen nån gång.. typ imorgon när jag är tillbaka i storstan kanske? :) 
 
Aja natti natti <3

/~ ANNA LUNDH

Fly back home...

2010-11-27 / 02:59:00
Det är nog dags för mig att lämna Afrika nu. Flyga hem igen, hem till Sverige och nutiden jag befinner mig i här. Hemma har jag redan varit ett tag,  fysiskt. Men min själ och tankar har liksom levt kvar i Afrika. Jag har så otroligt mycket mer att berätta, så mycket jag vill visa. Troligtvis kommer ni som läser min blogg få fortsätta dras med mina Afrikabilder, filmer och historier. Hade kunnat fortsatt blogga om Afrika i evigheter. Vill så gärna tillbaka dit igen!

Men nu är jag hemma i Sverige. Har börjat insett det nu :) Det var iallafall helt helt underbart att komma hem till Leo och till min familj. Det kändes väldigt konstigt att landa i ett snöklätt kyligt gnistrande Sverige. Leo mötte mig på arlanda med rosor. Och jag sen då.. blev så blyg att jag knappt vågade titta på honom. Hahah. Stackarn! Men sen stod vi bara där och kramades tills vi nästan höll på missa tåget upp till Dalarna. 

Mitt älskade Dalarna. Inte nog med att lämna Afrikas savann och vildmark för civiliserade Sverige, bara dagar efter jag kommit hem så flyttade jag och Leo till Stockholm. Tänk er den kontrasten. Storstad smockat med folk. Första dagarna höll jag på bli tokig här i stan. Folk överallt, trångt trångt och buller. Men som tur är bor då vi lite lugnare och mer naturnära med både skidbacke och vatten intill knuten... där man kan koppla av :)

Aja.. i fortsättningen blir det kanske lite mixat ett tag minnen Afrika/nutid -Stockholm/Dalarna. De får ni stå ut med.

/~ ANNA LUNDH

Gapa! - Du är lik en apa :D

2010-11-25 / 20:24:17

/~ ANNA LUNDH

Research - videodagbok

2010-11-25 / 11:31:23
Här var vi ute i lifeline och pejlade geparden Pride. Ni kan se sändaren runt hennes hals. Hon har gjort stora framsteg och jagar numera och lever som en vild gepard..

Här gjorde jag en kort film när vi är ute och letade efter henne...

Hon är så otrolit supergosig!! Här är även lite bilder från ett annat tillfälle när vi var ute och leta upp henne. Hon bokstavligen gosade sönder mig. Slicka hela ansiktet och buffa med sitt huvud mot mitt, gosa in sig vid halsen, och kurra och kurra. Efteråt luktade jag blod, för hn hade haft gammalt blod runt munnen från ett byte hon fällt dagen innan.

Kanske låter hemskt, men jag tycker det är så fantastiskt att hon återanpassat sig till det vilda så otroligt bra trots att hon aldrig haft någon mamma som lärt henne hur man ska jaga och leva. Och att sen få chansen att bli pussad på av denna fantastiska gepard är så underbart att jag knappt kan beskriva med ord. Och då gör det ingenting och man har blod från hennes byte fulla ansiktet efteråt..

Älskade älskade Pride <3

Vilka fantastiska framsteg Harnas gör med djuren.

 

/~ ANNA LUNDH

Se men inte röra, Anna :)

2010-11-23 / 09:59:48
Är huvudet dumt får kroppen lida.

Efter man setat och kelat med lejon och geparder kan det lätt bli så att man underskattar andra djur och deras beteende och styrka. Och nog är väl zeebror vackra?  En randig häst liksom? Visste ni att deras ränder är unika för varje zebra, som våra fingeravtryck, inget mönster är exakt den andra lik. Så underbart fina djur! Däremot har jag har ganska svårt att bara stå och kolla och njuta av djurets skönhet, det liksom sticker i fingrarna och jag bara mååste röra och känna..

Den här bilden togs ca 2 sekunder innan ... 

... *SMACK*

Ajajajajajja!!!!

Haahha.. från att fridfullt stått och ätit ur min hand, tittat på mig med sina vackra ögon så gjorde hon en 180 och börja sparka hejvilt. En spark träffa låret. Nästa var bara nån centimeter från huvudet.. sen ställde hon sig åter fridfullt och började äta gräs igen.. haha tack för den??!!
Och strax efter såg det ut såhär, haha man kan tydligt se hoven. Några dagar senare hade jag mig en rejält STOR blåsvart lårkaka. Men gu så jag skrattade åt min idioti. Så typiskt mig.. Korkade Anna!

Always expect the unexpected får vi höra om och om igen. Och nog stämmer det :)
Sensmoralen i denna story; Se men inte röra okänd zebra :)

Man lär sig nått nytt varje dag, hoppas bara jag kommer ihåg att inte klappa en zebra nästa gång.. de har ju inte riiiktigt samma temprament som hästar...



/~ ANNA LUNDH

När vi räddade två vilda bäbis elefanter.

2010-11-22 / 15:49:51

Dålig kvalite på bilder och filmer och jag låter verkligen supertöntig.. men bortsett från det så är jag så sjuuukt glad att jag hade kameran igång lite då och då. Verkligen ett minne för livet! Men snälla läs berättelsen först, så förstår ni sammanhanget lite bättre och slipper ställa konstiga frågor sen "varför vi hade elefantungarna i bilen" och sånt...





Det hände mycket uti bushmanland, men de blir för mycket att skriva om allt
. Så får runda av till saker som jag minns starkast. Och ett av mina starkaste minnen  är definitivt när vi räddade två små vilda bäbiselefanter. Vi fick rapport av en bushman-gubbe att det var en liten bäbbiselefant som fastnat i ett vattenhål och inte tog sig upp. Inte heller hans mamma kunde hjälpa honom. Vi åkte dit och upptäckte inte mindre än två små unga som satt fast i vattenhålet. Den ena ungen hade toppen av snabeln kapad och som var köttig och blodig längs fram, samt trasiga öron. Det var hyenorna som hade börja äta på den stackars hjälplösa bäbisen. Mamman och resten av hjorden syntes inte till. Så vi beslöt oss för att göra det riskfyllda draget att hjälpa ungarna. Det var farligt eftersom om mamman kom tillbaka kunde hon mosa både oss och bilen i vrede över att vi var för nära hennes ungar.

Men vi delade upp oss i positioner, vi tjejer höll utkik efter de stora elefanter, min position var att hålla koll mot vattenhålshållet och vänstra sidan... några tjejer satt uppe i ett utkikstorn.. och de två starkaste (Stian och Herman) skulle dra upp ungarna med hjälp av ett spännband. Och nu snackar vi stora bäbisar. Minst 150kg styck ingeggade i lera. 

Men Stian och Herman lyckades dra upp dem!!! Elefantbäbisarna skrek och skrek, och vi hoppade sen in i bilen för att snabbt åka därifrån innan mamma elefant kom. Men ungarna sprang efter oss.

Efter två kilometer beslöt vi oss för att plocka med oss ungarna till ett läger där de kunde vara säkra under natten. De skulle omöjligt klara en natt ensamma där ute mot alla rovdjur. Vi gjorde plats i våran minibuss och flyttade kylen och släppte in ungarna i bilen. De var ivriga att komma in till oss. Så sjuk känsla att sitta och klappa en geggig vild elefantbäbis.

Plötsligt såg jag tre stora elefanter komma rusande mot bilen. De sprang snabbt, och såg ganska arga ut. Vi hann putta ut en unge ur bilen innan vi sick trampa full gas för att fly undan de stora elefanterna som fortsatte jaga oss och lätt hade kunnat mosa våran bil om de så önskat. Vi hade ju deras små barn, så klart de var arga på oss.

Skrattar nu åt min egen röst, låter så töntig.. men det syns inte så mycket på filmen men de stora elefanterna var sjuuukt nära och sjuukt stora ch sprang sjuuukt fort... så ni får ha lite överseende :P Det var väldigt annorlunda att vara på plats där och bli jagad av dessa stora elefanter mot att nu sitta hemma i soffan och kolla på filmen såhär i efterhand..

Vi fick åka minst en kilometer innan vi kunde stanna och släppa ut den andra bäbisen. Jag blev lerig hela jag när vi skulle styra ut den ur bilen. Lilla söta bäbis!!! Den sprang in i skogen och vi stod still och höll utkik. Den ena unen såg vi hade återförenats med sin mamma efter vi släppt av den, men hur skulle det gå för den andra? Den skulle aldrig klara sig själv en natt med hyenorna. 

Tiden gick och tillslut fick vi rapport via radion av en bushman att han sett elefantungen vid vattenhålet igen. Och strax därpå dök mamman upp och det blev en känslosam återförening.

Jag tror aldrig jag känt sån enorm lycka... jag grät jag var så glad. Känslorna svämmade över. Den natten somnade vi in trötta men med ett leende på läpparna.


Vi hade räddat två vilda elefantbäbisars liv. 

/~ ANNA LUNDH

Sov ute med geparden Duma <3

2010-11-21 / 14:23:17
Liten videodabok morgonen efter en magisk natt under stjärnorna tillsammans med geparden Duma. Hon låg tätt intill mig hela natten och spann och slicka mig i ansiktet och på händerna. Sen gosade hon in sig vid min hals och vi sov tätt tätt..

Geparder är nog de gosigaste och kelsjukaste djur någonsin!!

/~ ANNA LUNDH

De fem...

2010-11-21 / 12:18:29


kärlek

Här sitter jag med "de fem". Lite halvtama, lite halvvilda... guuu så underbara de är. Det är verkligen en speciell känsla att komma dessa stora katter så nära. Kan sitta i timmar och bara njuta av deras närvaro ... Det pirrar verkligen i kroppen när de drar igång och spinner och börjar slicka en med sin sträääva tunga.







/~ ANNA LUNDH

Bushmanland

2010-11-18 / 23:30:29


I en vecka lämnade vi (8 volontärer + ledaren Herman och "vakthunden" Rambo) Harnas och alla våra gosiga djur och åkte lååångt ut i bushen.




Färden ut i det orörda Afrika tog timmar. Inga mobiler, ingen elekticitet, inga tält... African survivor fast med mat, men minst lika spännande.
Första natten tog våran ledare Herman oss till ett Boabab-träd som var 2000 år gammalt. Vi gjorde upp eld med pinnar och sov under stjärnorna.  Magisk känsla.

Dagen därpå fortsatte vi våra färd allt djupare in i den Afrikanska vildmarken.

Hittade spår av både vilda leopader, lejon, elefanter och hyenor. 

Elefant

Gissa :) ?? Mycket riktigt, giraff!

Vi såg även gamla jakhyddor som San-folket använt sig av när de varit ute och jaga.


ELEFANTER
Och plösligt.. bakom en kulle såg vi vilda elefanter. 9 tjurar som badade och drack vatten.  De var gigantiskt stora. Så vackra. Så orörda av människor, så fria.

Har en otrolig historia om vad som hände hos dessa elefanter, när vi räddade två elefantungar, men vill berätta den historian lite utförligare så den får komma i ett separat inlägg lite senare. Har film och grejer, men måste få ordning på mitt filmredigeringsprogram först så jag kan klippa ihop filmen lite.

SAN-FOLKET
Kommande dagar tog Herman oss till San-folket. Kan vara det lyckligaste människorna jag träffat. Så sociala och glada hela tiden. De sjöng och dansade och tjoade och skrattade hela dagarna. Ser upp till dessa personer som verkligen finner lyckan i det lilla. Visade man en bild i kameran brast alla i skratt, började man sjunga deras melodi, stämde alla in och sjöng med direkt. Ska försöka fånga upp deras glädje och ta med den tillbaka hit till kalla Sverige, det kan vi torra gråa Svenskar nog behöva :)

Vi fick följa med dom ut på jakt, där de jagade med gift-pil och båge. De lärde oss rigga fällor och hitta mat ute i bushen.



Vi tillbringade flera dagar med dessa underbara människor. Kvinnorna lärde oss göra smycken av skal från strutsägg och piggsvinstaggar. Riktigt vackra armband blev de. Fick med mig några hem också.





Sen har jag fått ett nytt namn på bushman-språk. Kasi Kabi, vilket betyder sparkling eyes, glittrande ögon. Så himla fint, blev verkligen rörd av det. Så nu heter jag Anna Kasi Kabi Lundh. 

Vi såg även fler elefanter. Både på nätterna och dagtid. Vid ett vattenhål såg vi över 100 stycken på samma gång. Det var helt otroligt! Små bäbiselefanter med sina mamma, tonåringar som tacklade och jagade varandra, vuxna tjurar som var så stora att de lätt skulle kunna trampa sönder våran bil om de så önskade. 





KOBRA
Den natten när jag skulle gå på ”dass” så höll jag helt ärligt på att sätta mig på en kobra. Jag såg den inte först, för den dök upp snett bakom mig och ringlade ihop sig tätt intill mina fötter. När jag upptäckte den blev jag inte rädd konstigt nog, jag fattade inte att den var farlig. Tänkte bara på att den var rätt stor. Visade den för de andra och Herman konstaterade att det var en kobra. Stackars kobra som höll på bli pissad på.

Vi gjorde även lite skitgöra.
Gjorde rent ett konstgjort vattenhål som var överfyllt med gegg och elefantbajs. Så gjorde djuren en god gärning och rensa upp all skit och fyllde sen på med rent vatten. Duktiga vi!!





Vi besökte fler Boabab-träd. Det här var 4-5000 år gammalt. Så sjuuuk stort, den lilla pricken längst ner på bild är jag.

6000 ÅR GAMMALT BOABAB-TRÄD

Sen besökte vi även det här boabab-trädet. Det var 6000 år gammalt. Fatta Sex Tusen år! Ganska många generationer som det trädet har varit med om. Inuti trädet var det som en liten grotta. Riktigt coolt! Tyvärr var det här trädet nu döende.


Vi tillbringade solnedgången i trädet. Runt 2 miljoner solnedgångar har det här trädet fått uppleva. Och nu skulle vi få dela en solnedgång med detta mystiska träd. 

Solnedgången var otroligt vacker. Så fridfull.

Bushens alla fåglar och djur sjöng på sista versen innan nattens mörker kom smygande. Den natten hörde vi hyenor. Kommer aldrig glömma hur det lät när de ropa till varann under månens sken. Man rös, fick gåshud för det kändes så speciellt.  Så underbart. Kanske inte låter så coolt när jag skriver det här, men att uppleva allt detta själv var nått helt annat. 


NÄR JAG TRAMPA PÅ EN SKORPIOON
När vi var på väg hem från Bushmanland. Fick vi plötsligt motorstopp efter hala vägen.

Vi hade ingen mottagning på någons telefon och inge vatten kvar och hur vi än gjorde så fick vi inte igång biljäveln. Om ändå pappa, Arne eller Stefan vart me...


Biltrafiken var heller inte den bästa/värsta så vi var ensamma där ute. Beslöt oss att övernatta brevid vägen, och hoppas på bättre lycka dagen därpå, för troligtvis skulle de från Harnas komma och leta efter oss när vi varit borta en natt för länge. Så vi satt där ute och njöt av ännu en vacker solnedgång och gjorde upp eld med pinnar och la oss till rätta runt elden.


Jag, som alltid haft på mig skor varje varje dag gick nu barfota i den sköna sanden, på min väg till ”dass”. Skulle ju se ormar ganska lätt tänkte jag och lyste med ficklampan  framför där jag gick. Men då.. PANG sa det och min häl exploderade. Fyyyyyfan vilken smärta! Någonting måste ha bitit mig, stuckit mig..  kändes som tusen getingstick på samma ställe. Jag skrek och svor de längsta ramsorna jag kunde komma på. Slängde mig på min sovsäck och började grina hysteriskt. De andra rusade till mig och några sprang för att se vad jag trampat på. Det var en skorpion, den var nästan samma färg som sanden och grävde snabb ner sig när när de lyste på den med ficklamporna.  Herman plockade fram någon slags sugkopp och försökte suga ut giftet. Men smärtan spred sig upp i benet. Jag hade så saaatans ont. Går inte att jämföra smärtan med nått jag känt tidigare. Men kändes som att hälen exploderade varje sekund och hela benet snördes åt invändigt.

Haha nån av tjejerna hade tagit kort när jag låg där i krämpor... Ajajaj får nästan ont i benet bara av att se bilden...

Herman klättrade iaf upp på bilen och försökte få mottagning. På tå fick han det.  Han ringde Harnas. I två timmar låg jag och grina av smärta, sen kom en bil och hämtade upp några av oss. Sen var det drygt  timmmars bilfärd, varje litet gupp gjorde ont, varje sväng.. uääääh....
Men efter 5 timmmar hade faktist smärtan lindrats och framme i Harnas kunde jag sova hela natten utan problem. Morgonen därpå hade jag knappt ont alls. Stackars skorpion, bli väckt mitt i natten av att någon tramar på en, stackarn...


Det var iallafall en otrolig, oförglömlig resa. Jag ÄLSKAR bushmanland. Gruppen jag var med där kom jag nära såsom bröder och systrar. Ett band ingen någonsin kommer kunna klippa vart än i världen vi befinner oss. Har så mycket mer bilder jag vill visa, men de är för många. Sen har jag massor med filmer, en del videodagböcker. Men som sagt måste få ordning på mitt mediaprogram på datorn först så jag kan klippa dem lite kortare innan jag lägger upp dem.

BUSHMANLAND... har några otroliga souvenirer med mig hem därifrån. Några kommer bli julklappar, några kommer jag spara själv resten av mitt liv. En dag ska jag återvända... har lovat Herman det. Jag fick hans kniv.. han fick min... den kniv han haft sen första gången han kom till bushmanland för dryga 20 år sen. Han sa ja skulle spara den för alltid.. men jag har bestämt att den en dag ska återvända till sin rätta ägare. Så en dag ska jag återvända..
 


Älskade vilda Afrika.

Svårt att beskriva känslan jag får när jag tänker tillbaka... men det är kärlek.

/~ ANNA LUNDH

Friends for a lifeime...

2010-11-16 / 08:48:30

Det var inte bara djur man kom väldigt nära i Afrika. Jag har fått vänner för livet. De kommer från hela världen; Australien, Afrika, Canada, Sydamerika, England, Schweiz, Nederländerna, Norge, Danmark, Israel mm...

Nere där pratade vi alla engelska, även med andra Svenskor och Norskar. Det blev det naturliga språket för alla. Jag som inte varit speciellt duktig på engelska innan hade lite svårt i början när vi hade timmar med introduktion och undervisning i engelska och alla snackade det. Men veckorna gick och man kom faktiskt snabbt in i det.

Ååå mina vänner... På en månad kommer man väldigt nära...



I miss you guys!!

I´m glad we have facebook so we can keep in touch ;)

/~ ANNA LUNDH

A new adventure every day..

2010-11-14 / 12:31:27
Ingen dag var den andra lik, men man hade tider att passa och vissa rutiner som såg likadana ut varje dag..

Såhär bor man som volontär. Fyra pers i varje stuga. 
Väggen där man låg var bara ett myggnät, så om natten kunde man ligga och titta ut och lyssna på alla nattens ljud och höra lejonen ryta. Så himla mysigt. Jag älskar enkelheten. Inga eluttag i stugorna och det enda man har är några hyllor och sin säng.


Vi vaknade runt 6.00-6.30. När vi åt frukost sällskapades vi ofta av nyfikna djur såsom giraffen Klippie, strutsar, vårtsvin, Zebran Delayla mf.


Kl. 6.30. Frukost. Glada, nyvakna och förväntansfulla inför dagens kommande äventyr... 


Gemensamma toaletter och duschar. Fanns typ aldrig toapapper så de gånger det fanns tillgängligt fick man sno med sig lite extra i fickan att ha till nästa gång de krisa :) Duscharna fick vi själva se till att det fanns varmvatten till genom att elda i en kamin. Var man för många som duschade samtidigt tog vattnet tillfälligt slut och man fick bara hålla tummarna att man hunnit skölja ur schampot ur håret :) hahah!


Inte alltför sällan slutar morgontandborstningen med vattenkrig...

Sen traskade vi iväg till farmen som låg drygt 10 min från volontärbyn. Lapamötet började kl.8.00.

Morgonmöte med våran ledare Frikkie.

Sen började vi med förmiddagens aktiviteter, gjorde även aktiviteter igen på eftermiddagen så hade två arbetspass per dag. Man turades om och gjorde olika aktiviteter varje dag så man fick verkligen testa på allt flera ggr. Här är några aktiviteter:


- FOODPREP

Vår grupp, grupp 2 (grön) hade hand om utfodringen till bäbis-strutsarna, baby elands, zebran Zebe, Springbocken Rudy, Babianerna Cobi mf. Bäbis-skölpaddorna, Hunden ten dollar, Ekorren fred, Kaninerna, mangooserna, Hyenan Gumbi, Världens äldsta gepard Goeter och geparden Duma och lejontonåringen Martha.

Så vi styckade upp färskt kött, i början kändes det lite äckligt men man vande sig väldigt snabbt.


Gjorde man inte rätt och gav hyenan kaninmat istället för kött fick man bassning av våran foodprep-mamma Alex ;)

Men inga problem för mig ;D gjorde alltid rätt.

Ska visa mer från utfodringen i nått senare inlägg... Har även nån film.



- BUSH CUTTING / BUSH BURNING
Något som är viktigt för att kunna släppa ut djuren i lifeline/den fria delen av Harnas är att se till att det finns tillräckligt med föda där ute. För att kunna släppa fri en gepard så måste det finnas tillräckligt med bytesdjur. Och bytesdjuren behöver gräs att äta. Därför högg vi ner träd eller gjorde små kontrollerade eldar runt rötterna på träd och taggbuskar för att döda roten och trädet. Genom detta röjningsarbete öppnades landskapen upp och gav plats för gräs att växa. Middagsbord för alla växtätare. 

Det var väldigt tungt och skitigt arbete. Hett som fan där ute. Men man fick ändå ha på sig täckande kläder pga alla taggbuskar överallt som rev sönder huden.







- GAME COUNTING
När man var ut på game counting så var an ute i lifeline (långt ute på savannen) ca 12 timmar och räknade och dokumenterade villebråd (games).
Man fick sitta tyst hela tiden för att inte skrämma djuren, klockan gick lite småsegt ibland men det var väldigt intressant:) Dessutom vetman ju att det är en viktig del av arbetet för att kunna släppa ut rovdjuren i det fria.

Här sitter Danielle i vårat lilla sjul där vi höll till en heldag :)




- BABY BABOON WALK
man tog med bäbisarna utanför farmen och släppte dom fria så de fick leka, klättra i träd och springa runt. De följer efter oss vart vi än går och hänger och klänger i oss :)




-LION WALK
Att ut och gå med lejonen är nog nått av det häftigaste jag gjort. Hade hjärtat i halsgropen i början men slappnade av mer efter vi varit ute och gått med dem efter en timme. Kan säga att jag har rejäl respekt för dessa stora djur. Ändå var inte dessa fullvuxna men sjukt stora ändå.  Det är så svårt att beskriva känslan att vara ute och gå med dessa mäktiga djur som är så sjukt mycket starkare än man själv.

De älskade att dricka från våra vattenflaskor:D
Jag älskar lejon <3


- RESEARCH
Ibland kunde man följa med ut på research, har några mysiga filmer från det, men de får jag visa senare när jag klippt ihop dem. Hur som på research följer man med några ledare ut och pejlar efter geparden Pride som är ute i lifeline. Ibland är även geparden Duma ute över dagen eller i några dagar om hon fäller ett byte så då letar vi även upp henne och tar med henne hem :) Geparder, mitt absoluta favoritdjur. Så otroligt sociala och keliga. Gosar, slickar och myser med en direkt man kommer till dem <3 (iallafall de som är vana människor)




-TOUR
När man var på tour så åkte man ut med två guider och turister och vi vlontärer utfodrade djuren. Då åkte vi runt bland de stora inhägnaderna utanför farmen och matade babianer, vervets, lejon, vildhundar, leopader, caracals och gepader.
Här är vi inne i en inhägnad med 23 halvvilda gepader. Hahah de fräste och var inte alls lika goa som de tama. De förökte hoppa upp på trailern hela tiden och sno kött så vi måste hålla dem därifrån och samidigt kasta köttbitar till dem.




Sen var det massa andra aktiviteter man fick göra som ut och gå med mangoosen Herman, Ut och gå med Vervetsaporna, Caracal, Farmwork mm.

Kl. 19.00 hade vi middag. Fick oftast väldigt god mat ..och mycket :)

Sen i 20-21 tiden var man dödstrött och kröp ner i sängen och sussade sött. Hade man sleepout så sov man ute i inhägnaderna med djuren under bar himmel. Det om nått var heeelt underbart <3


Har massa massa mer att visa och berätta men nu räcker det med dator för denna gång.

Känner verkligen jag har kommit ifrån denna datorhets som jag hamnat i förr. Tacka Afrika för det. Jag har förändrats. Livet utanför datavärlden är så himla mycket underbarare och mer äkta. Nått som alla datanördar borde komma till insikt med.



Jag är nu hemma i Sverige och det är massa snö utanför huset. Allt känns underbart. Jag är kärare än jag någonsin varit förut och Leo och jag myser hela dagarna hemma med min familj. Underbarare än jag kunnat föreställa mig. Trodde jag skulle gråta av saknad efter Afrika när jag kom hem, men det gör jag inte. Jag ler tillbaka på allt fantastiskt jag varit med om, sett, känt och upplevt. Men jag njuter varje sekund att vara med de jag älskar här hemma <3

Så njut av bilderna nu, så kommer det massa mer bilder och historier från Afrika framöver :)

Puss på er!
/~ ANNA LUNDH

Harnas Wildlife Foundation

2010-11-14 / 08:57:15



Vet inte riktigt om Harnas går att beskrivas med ord. Hur jag än försöker förklara hur livet är i Harnas så kommer jag aldrig att kunna återskapa en  sann och rättvis bild. Harnas måste upplevas,  och upplevelsen kommer ändå att vara unik från varje persons perspektiv.  Varje ögonblick är unikt och kan aldrig återskapas.  Men ska nu berätta och visa glimtar från min upplevelse. Har drygt 1500 bilder och ett 40 tal filmklipp från min Afrikaresa. Tyvärr kommer jag få göra en rejäl gallring, kan omöjligt visa allt. Men ska visa er lite bilder iallafall.


Harnas wildlife foundation
Harnas betyder ”sköld/skydd” på Zulu. Och skydd är precis vad det är. För ca 30 år sedan började Marieta Van der Merwes och hennes man Nick att kämpa för Afrikas wildlife och tog hand om föräldralösa och skadade djur.

Marieta Van Der Merwes

Trots hårt motstånd från omgivningen fortsatte de kämpa för de vilda djuren. Idag har deras arbete utvecklats till ett stort projekt där Harnas tar emot föräldralösa, skadade och ”problem” -djur och kämpar för att skapa en bra framtid för dessa djur och förhoppningsvis kunna släppa ut vissa i det fria igen . Harnas har nu runt 300 djur som behöver omvårdnad och kärlek. Till det behövs det mycket arbetskraft och därför tar de in volontärer. Så det är vad jag har gjort denna månad, jobbat som volntär på Harnas.

Såhär ser det ut, typ som Edens lustgård. Med en stor gård i mitten där många djur strövade fritt; åsnor, elands, strutsungar, mangooser, skölpaddor, katter, hundar, hönor, kalkoner och andra djur.

Runt denna gårdsplan fanns inghägnader med tama djur såsom geparder, lejon, babianer, vervets-apor, hyenor, kaniner, får, getter, springbockar, hästar,  fåglar och massa andra djur.


Utanför dessa väldigt stora inhägnader fanns ytterligare gigantiska inhägnader för halvvilda/vild djur såsom leopader, gepader, babianer, caracals, lejon, vildhundar mm.



Och utanför dessa inhägnader  finns lifeline. Gigantisk stor yta på 8000 hectar där djuren kan leva precis som i det fria, jaga och föröka sig men ändå omges av en skyddade inhägnad för att kunna leva utan fara för människor. Här kan djuren träna på att återanpassa sig för ett liv i det vilda. Jag ser verkligen upp till dessa människor som kämpar för djuren på detta vis. Kämpar trots motgångar för att sedan lyckas rädda alla dessa själar.

De lever sina liv helt för djuren och kämpar för deras rättigheter. Tänk om fler människor i våran värld kunde släppa på sina ytliga och egoistiska värderingar i livet och öppna ögonen för det mångfald av liv runt oss som behöver hjälp.

Jag har verkligen insett att äkta lycka finner man i att hjälpa andra.

/~ ANNA LUNDH

R.I.P Klippie <3

2010-11-05 / 10:41:35



Vila i frid vackra Klippie <3

/~ ANNA LUNDH

Always expect the unexpected...

2010-11-04 / 13:34:51

Så mycket känslor, sån kärlek, så många upplevelser, så mycket som händer hela tiden... och tempot African Time. Vet inte vad jag ska börja berätta om när jag bara har några få minuter framför datorn, men kan nämna några saker..
          
                   

Har varit med och bekämpat en stor skogsbrand som spreds okontrollet. Lågor som sträckte sig lågt över trädtopparna och färgade himlen svart. Har räddat två vilda elefantungar som fastnat i ett waterhole, och har även blivit jagad av deras mamma. Blivit slickad i ansiktet av både geparder, lejon, apor. Gått på toa och nästan satt mig på en kobra. Sovit under stjärnorna måånga nätter och lyssnat till hyenr och lejon. Sett hundratals elefanter. Och iförrgår blev jag stucken av en skorpion, råkade trampa på den utan skor. Har aldrig känt sån smärta innan, trodde min fot och ben skulle explodera var sekund.. som tur var avtog det efter några timmar när kroppen lyckats bekämpa giftet. Gå aldrig utan skor i Afrika dudes! :)

Nu är jag nyss hemkommen från en veckas resa i bushmanland. Har levt helt ute i vildmarken långt från civilisation. Har dansat med urbefolkningen, följt me dom på jakt, satt upp snaror, letat mat ute i bushen. Var en fantastisk tripp! Nu är jag tillbaka i Harnas och har nyss setat och gosat lääänge med geparden Duma. Hon är så underbar!!! Spinner som en katt och slickar en med sin sträva tunga. 

                   

Jag älskar att vara här. Veckorna har rusat förbi. Men nu börjar det dra ihop sig för hemfärd. Har bara en vecka kvar här nu. Känns sjukt. Och sorgligt. Funderar seriöst på att förlänga min vistelse med två veckor. Men det kommer ju inte kännas lättare att åka hem då. Dessutom ska det bli underbart att komma hem till Leo och min kära familj och vänner igen. Ska ut och njuta av min sista vecka nu. Umgås med alla djuren så mycket jag bara kan.

Puss och kram


/~ ANNA LUNDH