Mitt möte med en hemlös
(Börjar med en låt Ia tipsade mig om, superbra text)
Såg Faddergalan igår på tv, och jag kom och tänka på hur lätt vi tar förgivet det liv vi lever här. Att ha mat varje dag och tak över huvudet är inte en självklarhet för alla. Minns bara hur det kändes i Robinson när vi inte hade något att äta vecka efter vecka, hur hungern var som en knut i magen. Och hur man försökte sova om nätterna fast det var kallt och regnet öste genom taket på den simpla bostad vi byggt. Ändå visste vi att vi bara skulle leva så i en liten period i vårat liv, och sen få komma hem till vår trygga bostad i Sverige igen.
Men även här i Sverige finns det många personer som inte har tak över huvudet eller mat för dagen. Träffade en sådan person sist jag var i Stockholm påväg hem från Cafe Opera sent en natt, vi började talas vid. Det var riktigt kallt ute och jag frös trots min tjocka vinterjacka där vi två stod och väntan på bussen. Den gamla mannen var väldigt liten, kutryggig, såg väldigt ynklig ut med stora blanka hundögon. Han hade en smutsig beige/brun rock på sig och dubbla mössor och trasiga stickade vantar. Med sig hade han en stor barnvagn framför sig fullproppad med skrot. Det var allt han ägde. Han förklarade för mig att vattenflaskorna i vagnen var till för att vattna blommor om han stötte på några längs vägen. Han verkade glad över att ha någon att prata med och 
pratade på länge om allt mellan himmel och jord där vi stod ensamma och vänta på bussen. Han var väldigt religös och berättade mycket om Gud. Han berättade också om hur andra "försökte ta hans plats" där han bodde/höll till och att "soc" inte hjälpte han med att köra iväg dom. Han frågade mig om jag hade ett eget hus. Jag sa att nått eget hade jag inte men bodde hos min familj. Han sa då att "då har Gud gett dig en lycklig lott". Jag fick dåligt samvete över hur bra jag plötsligt kände jag hade det jämfört med mannen. När bussen kom frågde jag om jag skulle hjälpa honom att bära in barnvagnen i bussen. Men då skulle han inte följa med, utan gav mig bara ett leende och krama om min hand med sina tjocka vantar och tackade för samtalet och sa "må Gud vara med dig flicka lilla" sen lunkade den lilla lilla mannen iväg i den kalla natten med sin stora barnvagn.
När bussen åkt iväg med mig ångrade jag mig direkt att jag inte rotat fram nån sedel ur väsken och gett honom, men hade varit så inne i att lyssna på alla hans historier han berätta så tänkte inte ens på det. Alla borde vi verkligen hjälpa de som har det sämre ställt än oss själva....
Jag läste ett blogginlägg hos en vän som jag tycker borde uppmärksammas. Han anordnar en stor julbrunch för de hemlösa i Stockholm för andra året i rad. Och ger de hemlösa goodibags med tex. vantar, mössor osv. Vilken fin julklapp till dessa människor va? Det här tycker jag är jättefint gjort, tänk om fler engagerade sig, eller tänk bara en sån sak som att ge cred till dom som faktiskt gör något gott något för andra.
[ Läs om Johan Petre´s engagemang genom att Klicka HÄR ]
Jättebra inlägg Anna! Du är verkligen en jordnära person och bra förebild. Keep up! Ska läsa hans inlägg nu!
Hej anna!
Jag vet själv hur det är att vara hemlös =( är det själv och har varit i flera månader nu, är en 2 barnsmama på 27 år och har inte barnen hos mig då jag inte kan ha dom då jag är hemlös =( varje dag kämpar jag med att överleva och har många gånger velat ta mitt liv, nu börjar det bli riktigt kallt ute och jag har inte ens vinterkläder.. jag bor lite här o där, har inga vänner o ingen familj.. sitter och tänker på er alla som har det så underbart just nu, va lyckligt lottade ni är.. snart jul och nyår och jag kommer få va ensam igen =( försökt få hjälp men ingen vill hjälpa en =( hatar sverige!!! varför ska vissa få leva underbart och vissa inte?! sverige tar död på deras egna befolkning =( jag har en blogg men den är låst.. vill du ha lösen så maila mig gärna..
Ha en undebar jul Anna <3
ps, har dig som vän på fb, Melinda Moore =)
Den där låten är grymt bra!
Usch de är så hemskt hur många hemlösa det finns, bara i Sverige...
Vännen, åkte du ner till oss nått idag? Så trist att jag inte hann träffa dig mer... Vi får ta igen det till jul med tjejkvällar o annat kul! Puss
hej Anna=))läget?
kolla gärna in
Årets bästa svenska jullåt!
"Äntligen är det Jul" med discocrew
http://www.youtube.com/watch?v=6zl9br6zSgo&feature=subtivity
ha det bra önskar Discocrew
Hej anna. tänkte bara tipsa om en jättebra bok: "Hemlös - med egna ord". Läs den :)
Jag skulle nog inte våga prata med okända personer sådär om natten. Fast vi är alla olika, den mannen blev nog glad att du tog dig tid och prata med honom. Det var snällt gjort och betydde säkert mer än om du skulle gett honom pengar :) Läste den andra bloggen du tipsa om och det är verkligen tur att det finns människor som verkligen hjälper andra så som din vän gör.
Du har en jättebra blogg Anna läser den flera gånger i veckan! Du får gärna maila tillbaka om du har lust :) Jag har ingen egen blogg men har funderat på att skaffa en, kanske du kan ge lite tips?
Kram
Såå fint skrivet!
Vi som "har det bra" tappar, kanske inte förståelsen, men däremot engagemanget..för de som inte har något...:(
Det värmer att se din uppmärksamhet för de utsatta i livet...
Det är en påminnelse, som inte nog kan skrubbas i nyllet på de som sitter med lite medel för att göra det, om än bara lite, bättre för de drabbade...
http://www.youtube.com/watch?v=g-45xNr-udU
Tack.
Jag och några kompisar pratade med en alkis på bussen för nått år sen och när han sedan skulle kliva av tackade han oss för pratstunden och sa att han inte hade haft någon form av vettig konversation med någon "nykter" på flera månader eftersom de flesta undvek honom och la t.ex. väskan på sätet bredvid eftersom de inte ville ha honom i närheten.
Du är grymt modig och godhjärtad Anna! Du tänker med hjärtat. Jag tror jag och många med mig är RÄDDA för att prata med uteliggare och hemlösa, de är inte nyktra och då blir man rädd och tycker bara att de är obehagliga och konstiga. Vi säger att vi tycker synd om dem och och skulle vilja hjälpa dem, men vi vågar inte ens visa att vi bryr oss, det är sjukt. jag vill inte vara så negativt inställd till de hemlösa, men jag vet inte heller vad jag skulle kunna göra för att våga och bli mer öppenhjärtlig emot dem!? Jag tror att om man vågar ta den kontakten, så betyder det oerhört mycket för dem, men också för en själv, jag tror att man kan få en heldel tillbaka av samtalet (antar att du kände det också?)
Tur att det finns några som dig, som handlar och inte bara tänker!
Riktigt fint inlägg som får en att tänka till...
