Imorse vid 6-tiden kom min vän gråtande in på vårat hotellrum i Sunny Beach med en söndersliten t-shirt.. "Anna..dom har hotat mig också nu huhuhuh.." Samtidigt som jag trösta henne kunde vi båda inte låta bli att skratta så som vi gjort så många gånger denna vecka under våra motgångar.. Nog att de kan hota mig och killarna, men inte trodde jag de kände igen henne nu också.. Inatt hade de hotat henne och slitit sönder hennes t-shirt.. skojjar inte!! tyyp aah dags att åka hem nu va?=) hahah.. vet inte om man ska skratta lr gråta längre hahaha..  Dock är hon "fast" i sunny ett tag till.. hon får helt enkelt dra sig tillbaka lite och hålla låg profil tills hennes plan går om en vecka..

Kändes sån lättnad när Alma tour bussen plockade upp mig vid hotellet två timmar senare. Satt och såg ut genom fönstret på alla hotell, gator och affärer jag kunde utan och innan som svichade förbi.. sista gången jag såg det nu..
och när planet lyfte kändes det som på film hahah typ ni vet såndär äventyrsfilm om såna som vart me om nån skräck-tragegi på nån paradisö lr nått och knappt överlevt, sen sätter de sig på flyget hem mot tryggheten.. låter skitlöjligt hahah men kändes verkligen så! Var så lycklig när jag såg de svenska skogarna långt under planets vingar igen.. underbara Sverige.

Och nu ligger jag hemma i min mjuka säng uppe i vår lilla by i Dalarna. Känns så skönt och tryggt att vara hemma. Tankarna surrar runt om allt som finns kvar där nere... nu när jag tänker tillbaka och bläddrar igenom korten och filmerna på kameran kan jag inte annat än le och sakna... bilderna visar ju alla de lyckliga och roliga stunder från denna trip. Va mycket man fått vara med om där nere egentligen..denna och förra sommaren..har lärt känna så otroligt mycket nya människor, haft riktigt annorlunda jobb, maffian hit och dit, lära sig att klara sig själv både på gott och ont, underbara dagar vid poolen och stranden, kontan, levt i en helt annan kultur, det laglösa landet där polisen inte bryr sig, alla sjuka fester, möten me kändisar, kan hålla på rabbla såhär hur länge som helst.. Men i minnet de lever, det finns alltid kvar, i minnet jag ser det precis som det var... Galet :)

Men det har spårat ur där nere på vissa ställen kan jag lova... kan samtidigt inte känna mig sur på nån.. speciellt inte när jag fått höra massa saker som ligger bakom allt och hur dessa personer mår.. Kan ju inte vara så lätt att driva ett ställe me "en pistol i ryggen" hela dagarna.. vill inte säga för mkt heller så vi lämnar det där... hemskt är det iaf.. Lr jo lite sur är ja på såna som tycker jag borde skylla mig själv.. finns ingen logik i det.. det ska bara inte funka så!!

Imorrn ska jag visa er mina bilder från de lyckliga stunderna från denna trip.. stunderna mellan alla tårar, hot och stölder.. hahaha...

Trackback-URL för detta inlägg: